torsdag 14 december 2017

En nisses väntan

Idag blir det något lite annorlunda!. Jag kom på att jag faktiskt skrivit en väldigt kort text till en jultidning under tiden jag gick på gymnasiet. Jag har inte ändrat om så mycket i den innan jag publicerar den här, så ni får ursäkta om den har lite missar här och där, men jag tänkte det kunde vara kul att dela med sig av så här när det närmar sig jul :)


Långt inne i skogen, bland höga träd och gamla stenar, sitter en liten tomtenisse och suckar. Han är lite nedstämd förstår ni; det har nämligen inte kommit någon snö. Utan snö blir det ingen riktig jul, hemska tanke. Det är bara två dagar kvar till julafton men inte en enda snöflinga så långt ögat når.
Nissen har letat överallt efter den försvunna snön; i gamla stockar, under stenar och i alla små hålor han kunnat hitta. Han har till och med stuckit ner sitt lilla huvud i sjöns kalla vatten, men ingen snö. Allt som hände var att hans röda luva flöt i väg och tvingade honom att hämta en pinne att fiska tillbaka den med.

Nissen förstår inte riktigt var snön kommer ifrån. Han tror att marken tar snön när våren kommer och tycker det låter logiskt att marken ger den tillbaka när det är dags för vintern. Stackars nissen, han längtar så efter snön. Han älskar att hoppa omkring bland drivorna och leka med de vänner han har bland skogens djur.

Han suckar igen och tittar på himlen, det skymmer snart. Då måste han gömma sig, annars kanske räven får tag på honom. När mörkret lagt sig sitter nissen i sin lilla grotta och myser av värmen. Han har nästan glömt bort problemet med snön. Till slut somnar han på sin bädd av granbarr.
Under natten faller några flingor, men de är så få att de smälter bort igen. Tänk vad glad nissen skulle bli om han såg det. Kanske förvånad också, snön kommer ju inte från marken som han tror.

På morgonen när han vaknar ser allt ut precis som när han lade sig. Vad ska han göra? Han måste få snön att komma fram innan det är för sent. Nissen vaknar fram och tillbaka och funderar så det knakar. En liten ren kommer fram och buffar på honom så han nästan välter. Nissen ler bara och klappar den mjuka mulen. Han sätter sig ner och pratar ett tag, renen lyssnar med sina stora ögon som ser förstående på honom.

Då, utan att han märker det, så landar en snöflinga på hans lilla näsa, och en till, och sen ännu en. Nu först upptäcker han vad som händer. Snön! Den faller ju ner från himlen! Nissen sitter chockat några sekunder innan han hoppar upp och skrattar; nu kan det bli jul ändå. 

Samma kväll samlas hans nissevänner i grottan, de skrattar och dansar. Under en liten gran läggs julklapparna på hög. I morgon är det julafton och till nissens stora glädje blir det en vit jul i år igen.

onsdag 13 december 2017

Loppet av Catrine Tollström


Originaltitel: Loppet
Sidor: 413 (Pocket)
Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack! 
"En av segerfavoriterna kommer att dö under Vasaloppet...
Skidåkarna står beredda och när som helst går startskottet för årets största skidevenemang. Vad de inte vet är att det har framförts dödshot mot en av dem. Den grävande journalisten Åse Nordenskiöld känner till hoten och ger sig ut i spåret för att bevaka vad som sker.
Åses sambo, kameramannen Tim, blir en av det första som förstår att något har hänt — den segertippade vitryssen Bogdan Matvejich Ivanov syns inte längre i bild. Ett intensivt sökande inleds och inom kort gör polisen fynd som tyder på att han har blivit kallblodigt avrättad. Mitt i kaoset upptäcker Tim att också Åse är försvunnen.
Inte långt därifrån tvingas Åse fly för sitt liv. Någon vill till varje pris hindra henne från att berätta vad hon vet. Samtidigt pekar polisens spår allt tydligare mot en misstänkt —Åse Nordenskiöld."
Det var först när jag började läsa den här boken som jag insåg att jag faktiskt har läst författarens förra bok också! Den heter Experimentet, men jag skrev nog aldrig om den på bloggen. Anledningen att jag insåg det är för att Loppet handlar om samma huvudkaraktär, Åse, plus några andra från den tidigare boken.

En mordhistoria under Vasaloppet, jag har då aldrig läst någon liknande bok tidigare! Det är spännande och går väldigt snabbt att läsa. Jag uppskattar de väldigt korta kapitlen som gör att jag hela tiden känner ett driv framåt.

Åse är verkligen en speciell karaktär, riktigt tuff, har svårt för kompromisser och har ibland kanske lite svårt att förstå hur andra kan känna. Det märks främst i hennes privatliv med Tim. När hon däremot är på flykt och försöker lista ut vad som egentligen hände Bogdan, då är hon i toppform och klarar vad som än slängs mot henne. Hon är lite av en supermänniska och egentligen kommer jag aldrig nära henne för att hon inte är riktigt trovärdig i mina ögon på grund av det, men det är ändå en underhållande berättelse som håller mig fängslad till slutet.

Både Experimentet och Loppet har verkligen haft intressanta upplägg så det ska bli spännande att se vad Tollström hittar på framöver!

tisdag 12 december 2017

Veckans topplista - Bokomslag på temat rött


Det närmar sig jul med stormsteg! Inne hos Johanna koncentrerar vi oss på böcker med röda omslag den här veckan :) Jag har fokuserat på omslag som ger julkänsla, vare sig jag läst boken eller inte.





måndag 11 december 2017

Drakviskaren av Lovisa Wistrand


Originaltitel: Drakviskaren
Sidor: 599 (Kartonnage)
Serie: Alvblodstrilogin (del 1)
Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!
"Hämnd. Kärlek. Förbjuden magi. Och en tusenårig kraft som väcks till liv igen. 
Vid 21 års ålder får alla kvinnliga solalver en förmåga. Men Iszaelda får ingen. Hon är annorlunda. Utstött. Passar inte in. 
När byn attackeras och bränns till marken, ger sig Iszaelda av efter hämnd. Ödet tar henne från den frost-klädda skogen Valeanrae, till Gorgoroths djungler och ruinerna av den underjordiska staden Sumetra. Fiendens ledare måste dö, och hon ska bli den som dödar honom. 
Men så får hon känslor för en man. En man vars kärlek skulle förstöra allt. Och medan en uråldrig kraft väcks till liv, en kraft som alla trodde var utdöd, kastas Iszaelda in i en farlig kamp, där gränsen mellan det goda och det onda är vingtunn. 
Allting har ett pris och ingenting är gratis. Hur mycket är Iszaelda villig att offra? Kan hon viga sitt liv åt krafter som ingen borde lita på? Och kan hon döda den hon älskar?"
Under min läsning av den här boken har jag haft sällskap på Facebook av Läsa är att leva. Vi läste den samtidigt och har kunnat diskutera under tiden, vilket har varit jättetrevligt och givande! Det är inte ofta jag har haft lyxen att kunna live-diskutera med någon som läser samma bok :).

I alla fall, jag är kluven till den här boken. En del av mig tycker om den. En del av mig har en del invändningar. Jag tänkte börja med det negativa. Dels har jag lite svårt för en del hopp i språket den gör; vissa gånger är det väldigt ordentligt, vackert, som man kan tänka sig att alver pratar. Och sedan hoppar det till saker som mer hör hemma i verkliga livet; raring, aw, dum i huvudet, snuffis och liknande. Det blir ett för stort glapp för mig och något jag hakar upp mig på när det händer.

Sen kommer vi till kärleksdelen och jag ska inte säga för mycket för dem som inte läst den men jag hade problem här. Mitt yngre jag däremot, hade inte reflekterat alls över saker som jag såg problem i nu, det ska jag erkänna. Då hade jag nog bara svepts med och sett det som författaren nog ville att jag skulle se. Men nu har jag svårt för hur allting löser sig, hur saker förlåts.

Och nu låter det ju som jag bara klagar, men det är inte meningen! För det finns som sagt en del av mig som tycker om den, som ändå vill veta hur det går och fortsätter framåt. Den är spännande, lättläst och har bra driv i sig. När huvudkaraktären Iszaelda är tuff och modig, när hon vägrar vara som alla andra vill att hon ska vara, då är hon riktigt bra. Draken Nyx som dyker upp blir en favoritkaraktär hos mig. Det här är författarens debut och även om jag inte kommer helt överens med allt, så ser jag fram emot att ta del av vad hon kan göra i framtiden.

fredag 8 december 2017

Svenska julsånger book tag




1. Julbocken - Gammal favoritbok som du fortfarande gillar.
2. Hej mitt vinterland - En bok som utspelar sig i ett vinterlandskap.
3. Tomten jag vill ha en riktig jul - En läsupplevelse som kändes "på riktigt".
4. Nu ska vi jobba med väldig fart - En bok du slår dig ner med framför brasan för att koppla
av under julstressen.
5. När vi närmar oss jul - En barnbok du aldrig kommer bli för gammal för.
6. En helt ny jul - En bok du har ett starkt minne från.
7. Mer jul - En bok/bokserie som du bara ville ha mer av.
8. När julen rullar över världen - Vilka böcker önskar du dig i julklapp?

torsdag 7 december 2017

Den sista vilan av Mats Ahlstedt


Originaltitel: Den sista vilan
Sidor: 329 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Bokfabriken, tusen tack! 
"Vem stryper och stympar prostituerade kvinnor?
Flera tecken tyder på att Fatima Wallinder och hennes kollegor vid Göteborgspolisen har med en satanistsekt att göra. När Fatima och hennes spaningsgrupp nystar i fallet hittar de inte bara kopplingar till satanism utan också till något betydligt värre.
Samtidigt sörjer Fatima sin vän fängelseprästen Johannes Brobeck som hastigt har avlidit. Kan hans dödsfall ha kopplingar till mordutredningen?
Polisen jagar en eller flera gärningsmän, skoningslösa i sin ondska, som anser att vissa människor inte förtjänar att leva. En av dessa är Fatima själv..."
Jag har bara läst en bok av Mats Ahlstedt tidigare och det är Öga för öga, tand för tand, som handlar om en annan utredare, Ella Werner. I den här boken får vi följa Fatima Wallinder och henne har jag alltså inte träffat på tidigare. Öga för öga, tand för tand tyckte jag om. Den här är jag lite mer sval till.

Dels blir jag lite irriterad på Fatima, hon utsätter sig för livsfara gång på gång trots att hon vet att det är dumt och hon vet hur orolig hennes familj (man och barn) blir. Hon åker iväg ensam och träffar/jagar misstänkta och är nära döden vid flera tillfällen. Det stör mig lite när det har upprepats några gånger.

Sen känns det för mig som att det är lite för mycket som händer. Det blir för många trådar och spår. Visserligen knyts allt ihop snyggt i slutet men vägen dit har många grenar och jag hinner aldrig komma in på en tankegång hos polisen innan något nytt dyker upp. Det är så jag upplever det i alla fall.

Den är däremot lättläst och har korta kapitel så det blir lätt att man tänker att man kan läsa ett till och ett till och så vidare. Många kan säkert tycka om den men jag hade en bättre upplevelse med den tidigare boken jag läst av författaren.

onsdag 6 december 2017

Jägaren av Kamilla Oresvärd


Originaltitel: Jägaren
Sidor: 311 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Bokfabriken, tusen tack! 
"När Julia en tidig morgon kommer hem från ett nattklubbsbesök möts hon av en fruktansvärd syn i köket ligger hennes storasyster livlös på golvet och det är blod överallt. Kriminalkommissarie Stina Seger och hennes grupp blir tilldelade fallet, med väldigt få ledtrådar att arbeta med. Stina kämpar med sorgen efter sin mamma, och i kombination med att ständigt ligga steget efter gärningsmannen blir hennes situation nästintill ohanterlig. De måste komma nära innan mördaren slår till igen, men till vilket pris? 
Samtidigt jagar en man sanningen om en olycka som skedde flera år tidigare. Men vem är han? Och vad är det som han så desperat söker efter?"
Det här är en fristående uppföljare till boken Minnesbäraren, som jag inte läst. Om jag förstår det rätt så är båda två böcker som egentligen kom som ljudbokserier på Storytel först, innan de blev fysiska böcker. Jag har inte lyssnat på dem heller utan det här blev min första bekantskap med Stina Seger och hennes kollegor.

Jägaren är en spännande berättelse med mycket driv. Det händer alltid något, kapitlen är korta och det är väldigt lätt att bara låta sig dras med i allt och försöka lista ut hur allt hänger ihop. Jag hade ingen koll på det förrän författaren själv ville att jag skulle förstå det, det var så det kändes. Ledtrådarna var smidigt utplacerade och till slut hade man fått ihop tillräckligt mycket för att se hela bilden.

Det jag egentligen är lite trött på i berättelser på är poliser som mår så dåligt att det går ut över deras jobb av olika anledningar. Att de alltid ska vägra ta emot stöd och hjälp tills något går helt galet. Jag märkte när jag läste att det gjorde mig en aning irriterad den här gången.

Men vill man ha en snabbläst och spännande deckare är det här ett tips!