fredag 21 april 2017

Veckans bokbloggsjerka


Ännu en helg! Den här veckan hittar vi den här frågan inne hos Annika:
"Hur avgörande är karaktärerna tycker du?"
 Jag är inte helt hundra på att jag förstår frågan helt. En bok utan karaktärer är ju svårt att få ihop, eller? Alltså om det ska vara en skönlitterär bok. Sedan kan ju karaktärer vara både människor och djur enligt mig. Den långa flykten av Richard Adams handlar baraom kaniner men är jättebra och jag har läst den två gånger.

Sedan kan man ju fundera om man måste gilla karaktärerna för att boken ska vara bra? Nja, det tror jag inte man måste. Bara de är bra skrivna kanske? Karaktärer man avskyr kan ju fortfarande vara viktig för berättelsen tänker jag.

Hm, jag vet inte om det här var ett bra svar på frågan. Det ska bli spännande att hoppa runt bland era svar och se era tankar och tolkningar!

torsdag 20 april 2017

Huset som vaknade av Martin Widmark & Emilia Dziubak


Originaltitel: Huset som vaknade 
Sidor: 40 (Inbunden)
Ålder: 3-6
"På kvällen när gubben Larson som vanligt har gått igenom huset och släckt ner rum för rum och dröjt sig kvar för att minnas sin fru och barn och deras liv i det gamla huset, knackar det plötsligt på dörren! En liten pojke med en mystisk kruka står utanför. Inte kan väl han, gubben Larson, ta hand om ett alldeles nysått frö? Och inte har han tid heller!"
Vuxna kan också läsa barnböcker, det är vi väl överens om? Jag älskar riktigt fina barnböcker, det spelar ingen roll att jag inte har egna barn än. Jag köper dem i alla fall när jag blir förälskad i någon.

Huset som vaknade är en underbart fin bilderbok. Illustrationerna är magiska, de går inte att beskriva ens och inga foton jag kan ta med mobilen skulle göra dem rättvisa. Ni måste helt enkelt hålla i den och titta själv för att förstå det. Och det tycker jag verkligen ni ska göra!

Själva berättelsen är också riktigt fin. Det handlar om gubben Larsson, som inte ser så mycket positivt i livet mer efter att barnen flyttat ut och frun gått bort, huset är tomt och mörkt, dammet samlas och till och med katten har gett sig av. Han går omkring i huset och minns allt, men så dyker grannpojken upp med ett frö som gubben Larsson får ta hand om. Och helt plötsligt förändras allt.

Det är otroligt vilket sätt historien får liv på tack vare bilderna. Det skiftar från mörker till ljus i takt med gubbens humör. Det är verkligen ren och skär bokmagi.

onsdag 19 april 2017

Ett lite sent grattis!


Jag har klantat mig och helt missat bloggens födelsedag! Den 17:e april fyllde den hela 6 år. Förstår ni vad häftigt? Hela sex år har jag skrivit här och fått vara en del av den här fina världen. Jag har tyvärr ingen utlottning planerad just nu utan vill mest bara säga grattis till mitt lilla hörn här på nätet.

Och så klart säga ett stort tack till er som kommer hit, läser och lämnar kommentarer! Och till alla förlag och författare som delar med sig av sina böcker. Alla ni sätter guldkant på mina dagar och gör att det här fortsätter vara lika roligt och givande varje dag.

Tack! Och jag hoppas vi fortsätter ses här många år framöver!


tisdag 18 april 2017

Forgive me, Leonard Peacock av Matthew Quick


Originaltitel: Forgive me, Leonard Peacock 
Sidor: 304 (Häftad)
"Today is Leonard Peacock's birthday. It is also the day he will kill his former best friend, and then himself, with his grandfather's P-38 pistol. Maybe one day he'll believe that being different is okay, important even. But not today."
Den här boken köpte jag från Myrorna enbart för att den hade massa notisflikar som stack ut på olika sidor. Jag blev jättenyfiken helt enkelt.

Men det var ett bra köp hur som helst! Den var så mycket mer än jag förväntade mig. Så sorglig och hemsk. Jag var verkligen inte beredd på något när jag började läsa. Det är klart jag förstod att den skulle vara mörk med tanke på baksidestexten men absolut inte på hur hårt den skulle slå.

Leonard är en väldigt speciell karaktär, jag tycker om honom direkt trots hans planer på att skjuta någon. Men det går inte att låta bli att känna för honom, när man får veta hur hans liv varit. Det är en berättelse om att vara annorlunda, att gå igenom hemska saker och inte ha någon att prata med.

Jag kan verkligen rekommendera den om du letar något som berör. Det är tunga ämnen men den är ändå lättläst.

Och är ni också nyfikna personer så var det här ett citat som var märkt i boken:
"The best part was that he closed his eyes and kept nodding to the rhythm of his bow sawing, and you could tell that when he played his violin, he wasn't a tiny misplaced Iranian boy living in a secretly racist town - no, he was a god in complete control of his world."

måndag 17 april 2017

Mocka av Tatiana de Rosnay


Originaltitel: Moka
Sidor: 320 (Danskt band)
"Frilansöversättaren Justine lever ett lugnt liv i Paris med man och två barn. Men en helt vanlig onsdagseftermiddag händer det otänkbara. Hennes son Malcolm blir överkörd vid ett övergångsställe på väg hem från skolan och förövaren smiter från olycksplatsen i sin mockafärgade Mercedes. Medan sonen sjunker allt djupare ner i koma verkar polisutredningen avstanna. Justine bestämmer sig då för att inleda sina egna efterforskningar och försöka spåra upp den skyldige. Hur kan man köra över ett barn och bara åka därifrån? Hon måste få veta sanningen - till varje pris."
Det här är mitt andra möte med den här författaren. Tidigare har jag läst Huset du älskade och den tyckte jag mycket om. Och även det här mötet blev riktigt lyckat.

Det är något speciellt med de Rosnays berättelser. De är lågmälda och absolut inte det jag oftast läser. Men jag fastnar ändå. Det är språket och känslorna, allt blir så levande. Jag har aldrig haft någon jag älskar som ligger i koma, aldrig behövt oroa mig på det sättet, men Justines känslor hoppar ut från sidorna och letar sig in i mitt hjärta när jag läser. Det går inte att lämnas oberörd. Hon har oron för sin son, för hur hennes äktenskap ska överleva det, frustrationen över polisens långsamma arbete och så sin egen besatthet över att få konfrontera föraren av den mockafärgade bilen.

Man skulle kunna tro att en sån här bok ska vara tung att läsa, men det är faktiskt tvärtom. Den känns luftig på något sätt. Sidorna flyger förbi i ett nafs och jag vill ha svar lika mycket som Justine vill det. Det är verkligen en otroligt bra bok.

fredag 14 april 2017

Veckans bokbloggsjerka


Fredag och inne hos Annika är det dags för en ny jerka! Hoppas ni alla haft en bra vecka och att ni får en fin påsk! Veckans fråga är:
"Less is more, håller du med om det? (Kan handla om en på tok för lång bokserie, en bok som borde ha förkortats med typ 300 sidor, etc."
Alltså, det beror ju helt på. Jag älskar tegelstenar så det är ju inte alltid jag vill ha kortare böcker. Som jag nämnde förra veckan är min favoritserie också 47 delar lång så den hade jag inte heller velat korta ner.

Men det är klart att vissa böcker hade kunnat kortas ner en del. Just nu kan jag verkligen inte komma på en titel för det är nog ganska länge sedan jag kände så. Och det är ju positivt! Bättre svar än så får jag nog inte till idag.

torsdag 13 april 2017

Sju dagar kvar att leva av Carina Bergfeldt


Originaltitel: Sju dagar kvar att leva
Sidor: 240 (Inbunden)
"Där sitter han till slut, på andra sidan av ett skottsäkert glas. Fyrtioettåringen hon flugit över Atlanten för att träffa. Mannen som snart ska dö. Han lyfter telefonluren och presenterar sig.
När den prisbelönta reportern och kolumnisten Carina Bergfeldt möter Vaughn Ross återstår en vecka av hans liv. Han är dömd till döden i Texas, den amerikanska delstat som avrättar flest fångar. I tio år, nio månader och tio dagar har Vaughn Ross väntat på att dö, för att sona de mord han dömdes för 2002.
Samtalet blir starten på en vecka i Texas som involverar en pastor, en fängelsedirektör, en kvinna som älskar en mördare, en familj som vill ha hämnd och en polis som avgett ett löfte som infrias först när giftet injiceras.
Men allt börjar med mannen som har sju dagar kvar att leva."
Du har sju dagar kvar att leva innan du blir injicerad med ett gift tills ditt hjärta slutar slå. Kan ni tänka er det? Hur hanterar man den nedräkningen?

Det här är en av böckerna jag köpte på bokrean i år. Jag har velat läsa den länge och efter en del om och men fick den följa med hem nu. Det är jag verkligen glad för. Det har varit väldigt intressant läsning om ett svårt ämne. Och jag som läser kan ju inte veta, är det rätt män som döms till döden? De hon pratar med, de som hon pratar om med anhöriga, är de skyldiga eller har det blivit fel?

Det var en tung bok trots att den är ganska kort. Men när jag väl började läsa kunde jag knappt sluta. Vi får följa de dömda, anhöriga till dem och till offren, polis som varit inblandade i utredningar och prästen som följt många fångar till deras sista andetag.

Här talar man verkligen om livet och döden. Och väntan på den. Har ni inte läst den här så gör det, den är verkligen läsvärd.